Det är ofta nu i juletider och helgdagar som man verkligen känner av saknaden av de som inte längre är med oss.
Jag har haft oturen att inte ha en alltför nära relation med mina far- och morföräldrar av olika anledningar. Min farmor dog när jag var ett år, min farfar var frånvarande inte bara för mig utan för min pappa också så honom räknar jag knappt(han gick bort för något år sedan). Samtidigt som mina morföräldrar bodde i Filippinerna vilket gjorde att jag inte kunde träffa de särskilt ofta. Och nu är alla mina gamlingar döda. Jag saknar de något otroligt, jag vill så gärna veta att de är stolta över mig och glada över den personen jag blivit. Jag vet att de är med mig, jag känner det speciellt i mina mörkaste stunder, men det är vid tider som dessa som man verkligen hade velat prata med de, en sista gång igen.
Jag har haft oturen att inte ha en alltför nära relation med mina far- och morföräldrar av olika anledningar. Min farmor dog när jag var ett år, min farfar var frånvarande inte bara för mig utan för min pappa också så honom räknar jag knappt(han gick bort för något år sedan). Samtidigt som mina morföräldrar bodde i Filippinerna vilket gjorde att jag inte kunde träffa de särskilt ofta. Och nu är alla mina gamlingar döda. Jag saknar de något otroligt, jag vill så gärna veta att de är stolta över mig och glada över den personen jag blivit. Jag vet att de är med mig, jag känner det speciellt i mina mörkaste stunder, men det är vid tider som dessa som man verkligen hade velat prata med de, en sista gång igen.
Sista gången jag träffade min mormor, här tillsammans med mina kusiner och min bror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar