I oktober när jag och Camilla senast sågs, tillsammans med våra respektive, så kom ett visst minne upp som vi skrattade åt, och som ändå visar på hur vår relation var och fortsatt ha varit sen dess.
Vi gick i första klass och skulle ha skolfotografering lite senare på dagen. Jag minns tydligt att både jag och Camilla har extra fina kläder på oss och att vi, som barn gör, är ute och leker på rasten.
Plötsligt sitter Camilla på marken. Hon hade blivit knuffad (inte med flit dock) under leken. Hon gråter när hon inser att hon fått en stor gräsfläck på hela knät på hennes vita byxor. Jag kommer ihåg hur jag tröstar henne och lovar att försöka komma på hur vi ska kunna dölja den på fotot - vi är nämligen små/korta båda två och brukar därför alltid få sitta ned.
Och det fick vi även göra denna gången också, och som tur är så hamnar vi bredvid varandra. Skillnaden denna gången är dock att vi korta får sitta längst bak på en "hylla" med de längsta ståendes framför oss och ännu en rad med folk som sitter framför oss. Jag minns så väl hur jag lutar mig mot henne och hur jag lägger mitt ben över hennes för att det inte ska synas. Så om man kollar på bilden i skolkatalogen så ser man ju inte våra ben överhuvudtaget men man ser oss två, sittandes tätt ihop lutandes mot varandra. Sötaste tjejerna alltså hahah!
Detta är nog från 6års, eller 1an. Skolkatalogen är hemma hos mina föräldrar annars hade jag självfallet haft den bilden istället. Jag är kortaste tjejen second form the left och Camilla är längst till höger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar