När jag ser tillbaka på mitt liv så kan jag nog endast klassa två händelser som misslyckanden, och tråkigt nog så skedde dessa rätt nära i tid till varandra här nere i Skåne, varav den ena var när jag och min kompis Niklas inte fick vår kandidatuppsats godkänd.
Det är en lång historia som jag försöker att inte tänka på så ofta, men nu har det ändå gått nog med tid för att jag inte ska känna allt för mycket skam, ångest och gråt i ögonen.
Vi fick vår handledare och vi kom överens om ett intressant ämne att skriva om. Ett vedertaget fenomen men det vi skulle fokusera på var en ny teori som vår handledare tillsammans med andra på institutionen (inklusive han som senare blev vår examinator) höll på att utveckla/jobba med. Vi ska kolla på ett minnesfenomen som kallas för RIF med denna nya teori som handlar om hur och när neuroner avfyrar. Av handledaren får vi kontakt med en gammal doktorand som är del av projektet, och av honom får vi så kallad EEG-data där vi kan hitta de elektroderna som sitter på det området av huvudet som vi är intresserade av.
Niklas och jag (mestadels Niklas) får lära oss ett helt nytt program, Matlab, där vi själva måste koda för att kunna göra beräkningar. Allting går rätt bra tills vi får höra från hon som är kursansvarig att vi faktiskt måste samla in egen data. Vi slänger ihop ett klassiskt RIF-experiment och testar några vänner och gör en SPSS-analys på det, men vårt fokus ligger på EEG:n, precis som vår handledare instruerat.
Om jag inte minns helt fel så får vi ett mejl av handledaren dagen innan, eller någon dag innan, inlämning där han tittat på vår data och skriver att "måste gjort fel" eller att vi "kollat på fel sak". Jag får panik och bestämmer mig för att sova över hos Niklas så vi kan jobba, men paniken är för stor att jag cyklar hem mitt i natten. Vi bestämmer oss för att jobba med uppsatsen under sommaren och gå upp för --- i augusti istället.
Vi jobbar på och gör så gott vi kan. Har skype-möte med handledaren några gånger. Augusti kommer och vi är taggade på att äntligen bli klara! Under en paus kommer dock vår examinator upp till oss och säger bl.a. "jag vet inte ens vad ni kan ändra i uppsatsen för att ni ska bli godkända" för att enligt honom (och det make:ar sense nu så här i efterhand) så fallerade hela vårt arbete på att vi tittade på EEG-data då teorin handlade om enstaka neuroner som i såna fall skulle behövas bli studerade genom single-cell stimulation vilket är otroligt ovanligt. Jag och Niklas känner oss helt defeated eftersom att vi aldrig fått höra denna kritik innan. Tvärtom så stöttade ju vår handledare oss som om han menade på att detta skulle gå att utföra, men tydligen så gick ju inte det?
Jag och Niklas försökte jobba vidare och få det att funka men allt rann ut i sanden, då speciellt jag inte kunde sitta med den mer utan att få ett ordentligt ångestpåslag.
Jag lät åren gå, vilket jag nu i efterhand ångrar, men i maj tog jag tag i saken och hade möte med både studievägledare och studierektor som gav mig dispens att göra om hela kursen och uppsatsen. Och jag tackar gudar och gudinnor för det! Förhoppningsvis så kommer allting att gå bra denna gång, jag och Nana är på god väg. Om allt går vägen så är jag färdig examinerad och godkänd senast 12 januari nästa år!
Det är en lång historia som jag försöker att inte tänka på så ofta, men nu har det ändå gått nog med tid för att jag inte ska känna allt för mycket skam, ångest och gråt i ögonen.
Vi fick vår handledare och vi kom överens om ett intressant ämne att skriva om. Ett vedertaget fenomen men det vi skulle fokusera på var en ny teori som vår handledare tillsammans med andra på institutionen (inklusive han som senare blev vår examinator) höll på att utveckla/jobba med. Vi ska kolla på ett minnesfenomen som kallas för RIF med denna nya teori som handlar om hur och när neuroner avfyrar. Av handledaren får vi kontakt med en gammal doktorand som är del av projektet, och av honom får vi så kallad EEG-data där vi kan hitta de elektroderna som sitter på det området av huvudet som vi är intresserade av.
Niklas och jag (mestadels Niklas) får lära oss ett helt nytt program, Matlab, där vi själva måste koda för att kunna göra beräkningar. Allting går rätt bra tills vi får höra från hon som är kursansvarig att vi faktiskt måste samla in egen data. Vi slänger ihop ett klassiskt RIF-experiment och testar några vänner och gör en SPSS-analys på det, men vårt fokus ligger på EEG:n, precis som vår handledare instruerat.
Om jag inte minns helt fel så får vi ett mejl av handledaren dagen innan, eller någon dag innan, inlämning där han tittat på vår data och skriver att "måste gjort fel" eller att vi "kollat på fel sak". Jag får panik och bestämmer mig för att sova över hos Niklas så vi kan jobba, men paniken är för stor att jag cyklar hem mitt i natten. Vi bestämmer oss för att jobba med uppsatsen under sommaren och gå upp för --- i augusti istället.
Vi jobbar på och gör så gott vi kan. Har skype-möte med handledaren några gånger. Augusti kommer och vi är taggade på att äntligen bli klara! Under en paus kommer dock vår examinator upp till oss och säger bl.a. "jag vet inte ens vad ni kan ändra i uppsatsen för att ni ska bli godkända" för att enligt honom (och det make:ar sense nu så här i efterhand) så fallerade hela vårt arbete på att vi tittade på EEG-data då teorin handlade om enstaka neuroner som i såna fall skulle behövas bli studerade genom single-cell stimulation vilket är otroligt ovanligt. Jag och Niklas känner oss helt defeated eftersom att vi aldrig fått höra denna kritik innan. Tvärtom så stöttade ju vår handledare oss som om han menade på att detta skulle gå att utföra, men tydligen så gick ju inte det?
Jag och Niklas försökte jobba vidare och få det att funka men allt rann ut i sanden, då speciellt jag inte kunde sitta med den mer utan att få ett ordentligt ångestpåslag.
Jag lät åren gå, vilket jag nu i efterhand ångrar, men i maj tog jag tag i saken och hade möte med både studievägledare och studierektor som gav mig dispens att göra om hela kursen och uppsatsen. Och jag tackar gudar och gudinnor för det! Förhoppningsvis så kommer allting att gå bra denna gång, jag och Nana är på god väg. Om allt går vägen så är jag färdig examinerad och godkänd senast 12 januari nästa år!
En bild från balen i februari 2015 - Niklas har slutat skolan & flyttat till Malmö vilket gör att vi väldigt, väldigt sällan ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar