I dag är det inte bara fredag utan 1 december också! Och eftersom det har gett mig sån feeling så har
jag valt att vara med i Johanna Kajson bloggjulkalender det här året! Jag vet att jag har gjort liknande förut, för länge sen på mina gamla blogg, och tycker att det hade varit kul att göra det igen. Så nu kör vi!
Mitt perfekta liv är något som jag håller tummarna för och jobbar hårt för att det ska bli en verklighet. I mitt perfekta liv bor jag antingen i Stockholm eller London, men för att göra detta inlägg lite roligare så kör vi på London.
Jag jobbar som lektor/professor vid ett bra universitet (UCL mer specifikt), jag undervisar inom psykologi och forskar kring minne och demens. På fritiden skriver jag skönlitterärt och ger ut böcker (har dock inte bestämt om det blir under pseudonym eller inte). Jag använder mig av mina sociala medier för att uppmärksamma samhällsproblem och för att vara engagerad i samhällsdebatten. Jag är fortfarande en feminist som trotsar patriarkatet öppet och högljutt.
Jag har blivit en hedersledamot på SSK, åkt tillbaka till Lund för att gå på en utav balerna där jag får ta emot äran och hålla ett tal där jag minns tillbaka till min tid här. Jag har fortfarande ett intresse för tatueringar och skaffar nya lite då och då.
C jobbar på ett spännande och innovativt företag där han får utlopp för det han tycker är intressant. Vi båda är lyckliga med jobblivet. Vi tjänar inte överdrivet mycket pengar men nog för att kunna leva ett bra liv och inte vara oroliga över ekonomin. Vi kan köpa kläder och leksaker till barnen och oss själva, vi kan resa och göra roliga saker tillsammans.
Vi bor i en fin och lagom stor lägenhet, helst nyrenoverad i ett sånt där klassisk Londonhus. Lägenheten har bra förvaringsmöjligheter, den känns öppen och luftig med ett rymligt kök och två badrum. Vi har dock ingen heltäckningsmatta (!) utan fin, ljus ekparkett. C och jag har en stor och härlig säng med massor av kuddar.
C och jag är gifta, vi har två barn och vi har en bra relation alla emellan i familjen. Vi kan med jämna mellanrum åka tillbaka till Sverige alternativt ha andra familjemedlemmar på besök hos oss, så det känns inte alltför jobbigt att inte ha familjen fysiskt nära.
Jag har fortfarande en bra relation med mina vänner sen tidigare, vi pratar och ses så ofta vi kan och håller varandra uppdaterade om livet. Jag har även hittat andra att umgås med i London, vi fikar, äter goda middagar och går på kulturevent. Jag har också en bra relation till mina kollegor vilket gör konferenser och sånt till en både trevliga och informativa upplevelser.
Det är väl ungefär så jag vill att det ska se ut om ungefär 10 år, om inte mer. Det är väl i överkant av vad som faktiskt kommer gå att uppnå men som jag alltid sagt; om man nu ska ha en dröm då får man väl se till att drömma ordentligt! Vad är poängen att ha en ultimat dröm som inte är något större eller speciellt? Hur som, så kommer jag att fortsätta jobba och sträva med detta som mål, sen blir livet som det blir and to be honest så hade jag varit lycklig bara jag hade fått leva med C. Gifta med barn som är friska och glada, och att mina vänner och familj är friska och glada.
jag valt att vara med i Johanna Kajson bloggjulkalender det här året! Jag vet att jag har gjort liknande förut, för länge sen på mina gamla blogg, och tycker att det hade varit kul att göra det igen. Så nu kör vi!
Mitt perfekta liv är något som jag håller tummarna för och jobbar hårt för att det ska bli en verklighet. I mitt perfekta liv bor jag antingen i Stockholm eller London, men för att göra detta inlägg lite roligare så kör vi på London.
Jag jobbar som lektor/professor vid ett bra universitet (UCL mer specifikt), jag undervisar inom psykologi och forskar kring minne och demens. På fritiden skriver jag skönlitterärt och ger ut böcker (har dock inte bestämt om det blir under pseudonym eller inte). Jag använder mig av mina sociala medier för att uppmärksamma samhällsproblem och för att vara engagerad i samhällsdebatten. Jag är fortfarande en feminist som trotsar patriarkatet öppet och högljutt.
Jag har blivit en hedersledamot på SSK, åkt tillbaka till Lund för att gå på en utav balerna där jag får ta emot äran och hålla ett tal där jag minns tillbaka till min tid här. Jag har fortfarande ett intresse för tatueringar och skaffar nya lite då och då.
C jobbar på ett spännande och innovativt företag där han får utlopp för det han tycker är intressant. Vi båda är lyckliga med jobblivet. Vi tjänar inte överdrivet mycket pengar men nog för att kunna leva ett bra liv och inte vara oroliga över ekonomin. Vi kan köpa kläder och leksaker till barnen och oss själva, vi kan resa och göra roliga saker tillsammans.
Vi bor i en fin och lagom stor lägenhet, helst nyrenoverad i ett sånt där klassisk Londonhus. Lägenheten har bra förvaringsmöjligheter, den känns öppen och luftig med ett rymligt kök och två badrum. Vi har dock ingen heltäckningsmatta (!) utan fin, ljus ekparkett. C och jag har en stor och härlig säng med massor av kuddar.
C och jag är gifta, vi har två barn och vi har en bra relation alla emellan i familjen. Vi kan med jämna mellanrum åka tillbaka till Sverige alternativt ha andra familjemedlemmar på besök hos oss, så det känns inte alltför jobbigt att inte ha familjen fysiskt nära.
Jag har fortfarande en bra relation med mina vänner sen tidigare, vi pratar och ses så ofta vi kan och håller varandra uppdaterade om livet. Jag har även hittat andra att umgås med i London, vi fikar, äter goda middagar och går på kulturevent. Jag har också en bra relation till mina kollegor vilket gör konferenser och sånt till en både trevliga och informativa upplevelser.
Det är väl ungefär så jag vill att det ska se ut om ungefär 10 år, om inte mer. Det är väl i överkant av vad som faktiskt kommer gå att uppnå men som jag alltid sagt; om man nu ska ha en dröm då får man väl se till att drömma ordentligt! Vad är poängen att ha en ultimat dröm som inte är något större eller speciellt? Hur som, så kommer jag att fortsätta jobba och sträva med detta som mål, sen blir livet som det blir and to be honest så hade jag varit lycklig bara jag hade fått leva med C. Gifta med barn som är friska och glada, och att mina vänner och familj är friska och glada.
En bild från vår resa till New York förra juni - gud vad jag älskar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar