När kollektivtrafiken sviker...

Happ. Här ligger jag hemma i sängen alldeles ensam. C har varit i Malmö och ätit middag & ölat med en vän och nu är han fast på ett tåg någonstans mellan Lund och Malmö. Varför är jag inte förvånad? Jo, för att detta händer varje gång C är i Malmö eller Köpenhamn! Jag blir galen!! Jag får panik för att jag vet hur obekväm jag hade känt mig i den situationen, men jag blir också så irriterad och ledsen över att jag inte är där med honom och för att jag är helt maktlös, jag kan ju inte göra någonting för att lösa problemet! En tågresa som normalt tar 10 minuter har alltså hittills tagit snart en timme, och tydligen har han väldigt lite batteri på mobilen så jag kan inte ens hålla honom sällskap... eller hålla mig uppdaterad om utvecklingen.

Jag förstår självklart att såna här saker händer, tåg blir försenade, olyckor sker. Men när det är 3e, 4e, 5e gången det händer... då börjar tålamodet verkligen ta slut. Fr.o.m. nu kommer jag rekommendera C att ta buss eller taxi hem för faan om han fastnar så här igen! Tänk att man kan bli såhär irriterad och arg och ledsen över något som egentligen inte påverkar en själv, men det kokar verkligen i bröstet på mig! Samtidigt som det verkligen skär i hjärtat. Jag vill bara att han ska få ha en, en endaste jävla resa hem utan några jävla problem!

... nu ska jag sätta på något att titta på, antagligen kollar jag vidare på Veckans Brott och kommer ligga uppe och vänta på att älsklingen kommer hem. Jag måste även lugna ner mig för jag känner verkligen tårar (av både ilska och ledsamhet) bränna bakom ögonen...

Mitt livs kärlek - allt för dig!