;

För ungefär en vecka sedan satt jag och hängde med några vänner och bekanta på ssk. Vi pratade om lite allt möjligt när en utav de frågade mig om min tatuering som jag har på handleden: 'It has something to do with suicide, right?'.

Sedan jag gjorde den (24 augusti 2015) så har jag alltid haft svårt att prata om den och om varför jag gjorde den. För mig har den två betydelser: för det första så är det ett tecken på hur mycket jag gillar att skriva, ett semikolon används nämligen i en mening som man hade kunnat avsluta med en punkt men författaren väljer att låta meningen fortsätta. Detta har då anammats av en rörelse som startades 2013 och har blivit en symbol för hopp och kärlek till de (och bäraren själv) som handskas med depression och/eller självmordstankar, vilket då blir mitt för det andra.

Utan att gå in på för många detaljer så är detta något som jag har levt med och fortsätter att leva med och ju äldre jag blir desto mindre dras jag för att prata om det. Jag bär upp min tatuering och mina emotionella/inre ärr med stolthet, för titta på mig! Trots allting jag gått igenom och trots alla tankar som varit så nära att rasera mig så är jag fortfarande här i dag - inte helt hel eller felfri, men stark nog för att kunna fortsätta.